Har parallellt med min praktik arbetat som familjerådgivare (sedan 1989). Med inblick i de omedvetna processerna är det förunderligt hur träffsäkra våra partnerval är i den meningen att vi får den partner som gagnar vår egen utveckling bäst (och vice versa).

Jag tycker mig kunna urskilja 5 huvudsakliga problemområden som par hamnar i:

1. Den unga familjen där småbarnstidens påfrestningar kan få relationen att svikta. Rättvisediskussionerna om vem som gör vad, tär på kärleken.

2. "Karaktärskonfliktsfasen", som brukar nå sin kulmen efter 7-9 år, den tid då skilsmässofrekvensen är som störst. Från att man i början av en relation mest framhållit sina bäst sidor så börjar med åren även de sämre karaktärsdragen framträda ("skuggsidorna"). Att lära sig att ömsesidigt hantera den andres "baksidor" i personligheten ställer krav på mognad och balans.

3. Otroheter. Kan vara ett uttryck för mycket i en relation eller hos individen själv. Få saker väcker så mycket smärta, ilska och besvikelse. Hanterar man en otrohet på rätt sätt så kan parets relation fördjupas.

4. "Mittlivskrisen", hamnar många i och den slår ofta hårt in i relationen. Den s.k. mittlivskrisen kommer oftast i den fas av livet när barnen börjar bli alltmer självständiga och efterhand lämnar hemmet. Man börjar undra vad man gjort med sitt liv, om det blev som man en gång hoppades. Man har förmodligen förverkligat en hel del på det yttre planet (familj, barn, utbildning, karriär, ekonomi mm) men försummat sin inre verklighet, den själsliga eller andliga delen av sig själv.

5. Styvfamiljsproblematiken, d.v.s."dina ungar och mina barn". Eftersom styvfamiljen idag är vanligare än kärnfamiljen så gäller det att navigera rätt bland "minor". De som klarar av svårigheterna med denna familjeform kan växa psykologiskt och ge barnen en god start i livet.

Med min erfarenhet som familjerådgivare så tar jag också emot par.